torsdag 10 mars 2011

Nyår 2009/2010

När du va med mig och handlade på VeroModa någon gång under 2009 tror jag, samma dag som jag tappa senap i min halsduk och du skratta så du nästan pinka på dig.

Vet inte om detta var sommaren 2008 eller 2009. 2008 tror jag.

På ett kalas i februari 2010, en månad innan du dog. Första gången du drack alkohol på 18 år.

Vinter 2009, din älskade Hund "Gubba". Min älskade "Gubba". Jag har börjat kalla honom för den gamla. Han är så förbaskat tjurig...

Dina Smlie tår, svullna fötter av cellgiften.

Fira livet festen, bara ett par dagar innan du dog.





10/3-2011, Dagen du försvann.

Mer än ett år har passerat sen jag startade denna blogg om dig, du låg och sov i ditt sovrum och jag satt på andra sidan väggen. Jag grät och jag började skriva om dig, vi skrev om dig för vi visste att det var en fråga om dagar. Inte år, inte månader, inte veckor. Bara dagar.

Jag kommer ihåg din fira livet fest, bekräftelsen jag fick av dig och pappa att ni fortfarande älska varandra och att skilsmässan inte var mitt fel. Sex år gammal, nedbruten i tron om att lilla jag orsakat allt. I efterhand fattar man så klart bättre, men för en sexåring var det jorden undergång. Femton år innan man fått det bekräftat, och helt plötsligt känns det nästan meningslöst det med. När jag tänker på dig mamma blir jag arg. Jag blir ledsen, men jag har även börjat känna lycka och att det var ett bra avslut.

Ibland kommer jag att tänka på roliga ord du använde. Som istället för att säga cirka sa du "cirkus", du sa "i principip" i stället för princip. Du berätta för mig att den lilla pojken som kom på ordet "fickla" måste varit ett geni.

Jag började baka idag, för jag hade bestämt mig för att inte tänka på dig mamma. Du sa alltid att man inte ska säga hata, "hata är ett starkt ord, Sara". Men jag hatar faktiskt dig för att du blev sjuk. Egentligen är det väl cancer jag ska hata men hatet handlar nog mer om att du faktiskt dog. Idag, för ett år sedan. Ett år. Men jag älskar att du blev vår tillslut. Att några dagar innan du dog satt i din fåtölj och drack fläder dricka från ett sugrör. Syster sa nått till dig och du räckte "Fuck you" till henne, och min syster skrattade. Du var så dålig att du knappt kunde röra dig och hög på morfin, men du fanns fortfarande kvar i skalet. Än så länge var du kvar.

Jag kommer förmodligen att gråta mycket idag, jag vet att min saknad kommer bli mer intensiv ju närmre klockan blir 01:33. Och jag vet att det finns en fantastisk person i mitt liv som jag kan stötta mig emot ikväll. Och jag vet att hade jag inte träffat honom, mamma, då hade jag inte ens kunnat stå på mina ben idag. Hoppas du har det bra. Ska snart beställa tid hos Eki så är det något du vill säga mamma så vill jag gärna höra.

Älskar dig och jag saknar dig så det gör ont i kroppen.

Labto.