Har hört att nån flyttat in i din lägenhet, jag har inte gått förbi där mer än en gång efter du gick bort. Tanken på att någonannans gardiner hänger i ditt fönster i tv-rummet får mig att börja gråta. I mitt huvud bor du kvar i den lägenheten. I mitt huvud ser jag dig vinka i fönstret när jag och Gubben går. Och jag kommer ihåg hur du satt i fotöljen när du vinka, på knä, lutande mot ryggstödet. Du hade ditt livs ljus på ett fat i fönstret med, vitt blockljus. Alltid tänt.
Jag vill så gärna gå till din lägenhet igen men vill inte se någon annan än dig där. Om du inte står på knä i fotöljen så är du borta. Och jag saknar dig så fruktansvärt mamma. Och jag är inte arg längre. Jag blir mer glad när jag tänker på vår tid.
Du finns i mina tankar, och har funnits där sen natten mellan den 10-11/3-2010!
Labto...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar