Helgen har kommit och gått, varit en underbar helg förutom att min mamma inte kunde uppleva den. Hon är i mina tankar varje dag, har svårt att gråta nu men bär sorgen inombords. Först tyckte jag att det inte kändes okey att skratta och skämta, nu är det det ända som får mig igenom dagen. Prata om gamla minnen med nära och kära, berätta hur vi upplevde mamma under årens gång. Hon var ingen mönster mamma, hon var alkoholist och blev nykter för 18 år sen. Hon körde med mycket utpressning och vad jag skulle vilja kalla för psykisk misshandel. Men min mamma blev sjuk, hon förändrades sakta. Hon blev en mormor för mina systers barn och så småningom blev hon en mamma. En riktig mamma, den mamman vi längtat efter i flera år. Innan hon dog förlät jag henne för allt gammalt som hänt. Jag sa till henne varje dag att jag älska henne och hon sa det tillbaka! Min mamma älskar mig... Var hon än är så vet jag att hon gör det fortfarande. Min mamma blev världens bästa mamma och jag är så tacksam att jag fick henne till slut! Jag var mer ledsen när min mamma levde och var så sjuk som hon var, nu saknar jag bara henne och älskar henne, men hon är inte sjuk mer. Säg till era nära och kära att ni älskar dom, ni kommer ångra er om något händer och ni inte har fått säga det ni vill.
Boktips "Robsson" En av det finaste, hemskaste och bästa böckrna jag läst. Läste den i skolan på gymnasiet efter min mamma fick diagnosen. Och jag grät och grät och grät. En bra bok för dom som behöver få ut lite sorg!
Älskar dig mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar