Vaknade halv 8 imosre efter en skum dröm om en person jag inte längre har i mitt liv, som jag klippt kontakten med. Mådde hyfsat efter att jag var hos mamma igår, Eki som är mammas healer kom dit på hembesök och vi fick lite positiv energi allihop. Var hos en kurator idag, inte för jag bruker gå, vi pratade. Mådde mycket bättre efter det. Note to self - Ring kurator och boka tid igen.
Allt efter dagen gått har jag mått sämre och sämre. Mamma kommer dö, bilder i huvudet kommer upp. Mamma död. Det är inte logiskt i mitt huvud, mamma har alltid funnits där. Hon kan inte dö, mamma kan inte vara sjuk, mamma kan inte sluta finnas. Så är det bara. Hitta en kofta jag hade fått med mig hem från mamma en gång. Oragne stickad HM kofta. Storlek L. För stor för mig men så trygg. Den låg på golvet av min garderob, satte mig på huk för att ta upp den. La den i knät, jag kom inte upp på benen igen. Jag satt och titta på koftan. Tårarna kom och jag begravde mitt ansikte i den. Kan känna lukten av henne om jag koncentrerar mig. Kan se henne skratta framför mig. Jag vill inte hon ska dö. Jag kommer sakna henne så mycket.
Och min pappa, min pappa som jag inte sett gråta på flera år grät med mig i lördags. Med mig! Ringde honom innan idag, han vill veta vad som händer och hur det går med mamma. Så fort vi började prata om mamma kunde jag höra hur ihålig pappa blev. Hur rösten blev tunn och svag. Hur rösten bröts av andningar. Hur rösten var fulld av sorg. Så helvetes orättvist. Jag har just fått en riktig mamma. Min mamma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar