17/3 2010

16/3 2010
Likvaka, känns konstigt att jag ska få se min mamma igen. Sist jag såg henne höll jag hennes hand medans hon dog. 16:00 ska vi vara där. Jag står och sminkar mig, pirrar i kroppen för jag ska få träffa mamma igen, klär mig lite finare för hennes skull. Sen slår det mig, Vad jag har på mig gör ingen skillnad, hon ser inte det ändå. Går ut med hunden sen går jag hem till min syster, dricker kaffe, lånar 2 böcker. Jag och hennes dotter går till min andra syster efter sprungit ett ärende. Syster hämtar oss alla 3, kör till stan, hämtar mer saker som folk vill lägga i kistan. Hämtar syster nr 3. Nu är vi 4 i bilen. Parkerar. Vet inte var vi ska. Nånstans vid sjukhuset ligger det iaf. Hittar rätt efter ett tag. En äldre man står bemötande innanför dörrarna. Samma man som mamma gjorde det vita arkivet med. Vi hänger av oss. Nu pirrar det. Mamma ligger i rummet intill. Min mamma, älskade mamma. Han öppnar dörrarna, ett hårt slag i magen. Det ända man ser är mammas händer, hon har en vit duk över ansiktet. Hennes alltid så vackra händer är vita. Hon är kläd i vitt, i en ljus kista. Där ligger hon, min mamma. Vi går fram och ställer oss, mamma... Jag ville att hon skulle vakna, säga "den gick ni på". Tårarna kommer hos oss alla, vi gtåter. Vi står och gråter och saknar vår mamma. Pirret har ersatts med ångest och sorg. Jag vill att hon ska sitta hemma i sin fotölj och sticka, med glasögonen längs ner på näsan. Jag rör hennes händer, dom är iskalla. Han tar bort duken. Mammas ansikte är vidgjort. Hon är brun, som när hon envisades med att använda brun utan sol och det blev ränder vid öronen. Hon ser frisk ut. Hon är inte sjuk längre. Vi gråter och lägger ner våra saker i kistan. Jag hitta ett foto där mamma ammar mig på BB, och för att hon samla på räfflade enkroner la jag ner dom jag sparat åt henne men inte hann ge henne. Jag la asken med dom mellan hennes händer. Ett foto av min pappa ligger med hos henne. Vi åker hem. Jag följer med till min ena syster. Ringarna mamma gav henne kunde hon inte ha. Det kändes fel att ha dom sa hon. När hon tagit av dom och gett dom till mig hade hennes hand gått ner 3 kg sa hon. Nu sitter dom på mig. Mina fingrar ser mer ut som mammas nu, mina fingrar är långa och smala som hennes. Pianofingrar som mina systrar retar mig för. Det känns rätt.

Mamma, jag vågar inte gå hem till din lägenhet ensam. Det luktar dig, men du är inte där längre. Jag vill att du ska vara där mamma! Jag vill gå och köpa smörbullar till dig. I natt 01.33 är det en vecka sen du dog. Jag älskar dig mamma! Labto