Blogg...

Börjar blogga igen i inflytande av min syster. (nemonea.blogg.se)

Hon har börjat blogga om vår mamma, vår mamma i sina sista ögonblick på jorden. Vår mamma, döende i cancer. Jag är barnbarn till cancer då min mamma blivit dess barn. Det börja i bröstet, det högra bröstet som nu inte existerar mer. Nu finns det i hela hennes kropp.

Det 3 faserna sen julafton:

1. Mamma blev trött, hon kunde fortfarande gå till byn och handla, men var alltid trött.

2. Mamma bad oss nära och kära att hjälpa henne med vardagssysslor, disk, handla, bädda och slutligen duscha. Maximal motion, en runda runt huset.

3. Mamma har blivit tömd på vätska för tredje gången. Hon är sängliggandes. Orkar inte duscha, orkar inte gå.

Häromdagen höll jag i hennes dropp medans hon förberede sig på att resa sig från sängen. Höll i det hårt, höll hårt i stången som höll hennes dropp. Då slog det mig, jag håller just nu i min mammas ända näringskälla i min hand. I brist på mat och vätska. Dropp. Hennes liv. Så det kändes. Hemsk känsla som gnagar en in i märgen. Nu väntar vi, hoppas på att det vänder, men vi vet bättre. Det går bara åt ett håll nu.

Allt kärlek till dig Mamma!